För tillfället befinner jag mig hemma hos min mor, och på min dagliga promenad med hunden möter jag flera lyktstolpar och elskåp tapetserade med slagord från ortens socialistiska parti.
Marknadsföringskanalen skvallrar om partiets storlek, men mängden reklam talar om en stor vilja. Åtminstone är det vad man skulle kunna tro, tills man börjar läsa vad klistermärkena faktiskt säger.
"Var realistisk – sträva efter det omöjliga!"
Vackra ord, men som i politiska sammanhang bara blir till trams utan lockelse till engagemang. Här vill man göra storverk med språket, men varför inte uttrycka det man faktiskt vill säga? Till exempel något så enkelt som: "Var realistisk – sträva efter det som är möjligt!".
Reklam (och framförallt politisk propaganda) handlar om att sälja ett budskap, inte återspegla verkligheten.
"Det måste finnas en väg ur det här systemet..."
En fånge griper om streckkoder som ska likna ett fängelsegaller. Är det systemet som i kriminalvård som menas? Eller streckkodssystemet? Troligtvis rör det sig om att likna samhällsmedborgare vid streckkoder i ett större system, som då givetvis skulle ha onda avsikter. Oavsett vilket är budskapet otydligt, och varken om det rör sig om fängelser, streckkoder eller folkbokföring: vad menar partiet att vi ska göra utan det där så hemska systemet?
"Revolution imorgon!"
Revolution imorgon! Vad skönt, då slipper vi engagera oss idag. Detta är fullt jämförbart med om julens säljhets hade låtit "Låna en platt-tv och spara upp till 10 000 kronor!". Klistermärkets ord innebär att revolutionen aldrig kommer bli av, då det även imorgon kommer uppmana till en revolution dagen därefter. Den kommer när den kommer.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar