Varför Albert Brooks är ett geni - del 2 av 2

Skrattade så jag grät första gången jag såg det här:

Varför Albert Brooks är ett geni - del 1 av 2

Albert Brooks var en av sjuttiotalets stora komiker. Då släppte han bland annat albumet "Comedy minus one", som delvis innehöll liveinspelade stand up-klipp, men även något så fantastiskt som ett spår endast innehållande publikskratt, där man som lyssnare skulle följa ett medföljande manus för att själv bli komikern.
Här är en av två andra anledningar varför Albert Brooks är ett geni:

Detta visste du inte om "Korvbrödsbagarn"

Som du vet har Korvbrödsbagarn landets bästa matvarulogga. Men visste du vad de två figurerna heter? Enligt brödproducenten heter korvbrödet "Orvar" och hamburgerbrödet "Börje". Det är säkert reklammakarens första idéer, men geniala namn som Snap, Crackle och Pop (Rice Krispies) är inget man kommer på bara sådär.
Om loggan skulle gå igenom en statistisk undersökning skulle de flesta föredra Orvar, eftersom han gör tummen upp och har bakvänd keps. Just eftersom det är så många vill vara. Börje är däremot mer bekväm i sig själv, men är inte mindre skön snubbe för det.
De har en typisk Mick-och-Keith-relation. Medan Mick Jagger, som Orvar här symboliserar, är den evige tonåringen som vill göra poplåtar om snygga tjejer så är Börje Keith Richards. Nämligen den avslappande, jordnära bluesdiggaren som håller allt äkta.
Varför är loggan då så bra? Den bygger på perfekt vänskap!

Ordning och reda

I filmen "Annie Hall" vänder Alvy (Woody Allen) och Annie (Diane Keaton) upponer på sin relation. När de dissekerar som bäst är deras bakgrunder en viktig bit. Annie kommer från en lugn medelklassfamilj där man får tala till punkt, medan Alvys judiska familj slamrar med porslinet, gapar i mun på varandra och står upp vid matbordet.
(Klicka här för att se scenen)
När mina föräldrar träffades var det samma sak, fast tvärtom. Pappas familj är som Annies och mammas som Alvys.
Idag insåg jag hur allt detta satt sig på mig. Och hur det inte satt sig på mig. Istället för att ärva det bästa - den stormiga galenskapen från mammas sida har jag ärvt lugnet från pappas sida.
Och istället för att ärva pappas lika lugna inställning till allt har jag ärvt mammas ständiga oro. Jag är alltså lugn och orolig.
Min syster har däremot ärvt det bästa från båda sidor.

Slutligen

Jag har i alla år hånat andra och alltid kommit undan med det, eftersom jag väldigt ofta haft rätt. Tills jag för ett tag sedan insåg att jag själv tillhör en mindre uppskattad social sfär. På Facebook kryllar det nämligen av grupper som fått nog av de som plockar fram den akustiska gitarren på festen. Jag tror mig inte tillhöra de mest hatade av dessa gitarrister, eftersom jag inte spelar de "tidlösa klassiker" gruppmedlemmarna talar om. (Vem fan kallar House of the rising sun tidlös klassiker?) Men det finns säkert inga kryphål. Jag är nog en av "dem". Jag har aldrig tidigare varit en av "dem". Trots att jag under gymnasiet gick estetiska och var vegetarian för att alla andra var det.

Nytta och nöje

Det tog ett bra tag innan jag lärde mig uppskatta smaken av Keso. Det krävdes lika gediget kämpande som jag lagt ner på att uppskatta Pixies. Varför är ingen slump.
Keso och Pixies är nämligen samma sak - de funkar till det mesta, de påminner om mycket annat, de smakar inte mycket och alla sjuttiotalister har förstått precis vad som är grejen.
Varje gång jag bestämt mig för att ge Pixies ytterliggare en chans har jag stängt av efter tre låtar, men senast klarade jag mig igenom hela Surfer Rosa-plattan. Varför? Jag har just vant mig vid Keso!

Hejdå Farrah!

2:a Februari 1947 - 25:e Juni 2009

Det har knappt undgått någon att Farrah Fawcett gick bort i torsdags. 62 år gammal tackade hon för sig med en cancer som tyvärr visade sig vara för stark. Hon är bäst ihågkommen för sitt fantastiska hår, den klassiska bilden här ovan och den bildgoogling jag gjorde så sent som i onsdags.

Ur arkivet:

Hittade en teckning jag ritade när jag gick på Montessori. Helt fantastisk. Hade jag bestämt mig för att göra ytterliggare en tatuering hade jag gjort den här. Istället ska jag rama in den. Och detta är bara en av alla hundratals teckningar jag sparat sedan jag var sex.